Detta är ett inlägg i samarbete med Heart of Lapland.
Efter frukost på Lilla grand hotell i Kalix var det dags för ett besök på Camp Frevisören utanför Båtskärsnäs. Om somrarna är det fullt av liv och massor med norrmän som kommer och campar här vid havskanten. Men även vintertid finns det mycket att göra i det vackra, vita vinterlandskapet. En vedeldad panna kaffe i vårsolen kan vara bland det bästa som finns.
Så lämnade jag Kalix älvdal och kom in i det faktiska Tornedalen. Via Haparanda körde jag norrut, förbi Kukkolaforsen. Flera kilometer av brusande fors som nu delvis var täckt i snö och is.
Sedan gjorde jag ett stopp på Hulkoffgården. Vem hade kunnat tro att det fanns en butik med Armani-kläder i en liten by längs Torne älv? Det gör det. Och en väldigt mysig restaurang, med White guide-rekommendation dessutom.
Sedan fortsatte färden norrut längs älven. När jag närmade mig Hedenäset var jag tvungen att stanna. Panoraman över älven var så vacker att jag hade svårt att hålla blicken på vägen. Det är i sådana stunder jag känner att jag skulle behöva ta mig en rejäl funderare kring varför jag bor i Stockholm. Då är längtan ut i landet och naturen stor.
När jag passerade genom Övertorneå körde jag förbi folkhögskolan, ”där allting började” en gång i tiden. Solen hade just gått ner och jag svängde ner till älven. Med kameran i näven traskade jag ut på skoterspåret, men plötsligt sjönk jag ner ända till knäna i snön. Det var lite svalt om benen, men där blev jag stående en stund och bara tog in den milda, lila himlen över Finland på andra sidan älven.
Så var det dags för sista sträckan och det nordligaste målet på resan; Pajala. Men strax norr om Övertorneå, i Juoksengi, var jag förstås tvungen att pausa och ta en polcirkel-selfie – det hör ju till!
Här är min körsträcka hittills.