Sista dagen: Tillbaka till storstan via ett vattenfall

Det här är ett inlägg i samarbete med Heart of Lapland.

Sista dagen i Norrbotten för den här gången och jag vaknade i ett strålande soligt Pajala med klarblå himmel. Jag beslöt att börja dagen med en tur till Vasikkavuoma, där jag aldrig har varit förut. Det är ett naturreservat, Kalvmyren på svenska, en slåttermyr med flera av de karakteristiska tornedalska ladorna bevarade. Ett levande dokument på historisk markanvändning, enligt Länsstyrelsen. Det skulle vara väldigt roligt att åka dit på våren eller sommaren igen, då vattnet runnit undan och orkidéer och typiska slåtterväxter frodas. Nu rullade jag in mellan höga snövallar och möttes av en tyst lägerplats, men de fina trästugorna och eldplatserna gjorde det enkelt att föreställa sig sommarfester, grillkvällar och picknickar där. Jag klättrade upp i utkikstornet och tittade ut över myren. Korpen ropade i trädtopparna men jag såg den inte. I övrigt var det alldeles lugnt och stilla på myren.

Nu begav jag mig söderut och tog en annan rutt än den jag körde på uppvägen. Nästa stopp på vägen var Jokkfall, det vackra vattenfallet med 9 meters fallhöjd norr om Överkalix.

Längs vägen tänkte jag för mig själv att det var ovanligt lite djurspaning längs vägarna under det här besöket. Normalt sett dyker det alltid upp ett gäng renar som ser förvirrade ut kring huruvida de ska korsa vägen eller inte (tack och lov har jag aldrig varit i närkontakt med dem under bilkörning, det har alltid gått bra!) eller rentav en älg eller två i skogsbrynet. Under den här resan hade jag, till min besvikelse, inte sett några vilda djur. Några sekunder senare rörde sig något i vägrenen och en vacker, kritvit ripa stod – väl kamouflerad – invid snövallen. Jag hann bara köra en liten stund till innan en stor räv kilade över vägen just som jag saktade in när jag körde igenom en liten by. Så ibland går uppenbarligen önskningar i uppfyllelse, för lite safari blev det ändå! (Som fotograf är jag förstås ordentligt arbetsskadad kring att man måste ha bildbevis på allt som händer, men man får faktiskt göra ett undantag när man kör bil!)

I Överkalix blev det stopp för lunch. På Brännvalls konditori kändes det lite som att göra en tidsresa. Den tidstypiska inredningen från 1950-talet eller så var väl bevarad och gav stället gott om charm.

I Svartbyn söder om Överkalix finns också det nystartade mikrobryggeriet Tjers bryggeri. Frida Andersson utbildade sig till sommelier i Stockholm men beslöt att flytta hem till Norrbotten igen. När hon startade bryggeriet med öl på källvatten och lokala råvaror fanns namnet nära till hands. Hennes pappas familjegård heter Tjers och ett bättre ölnamn finns väl knappast att hitta. Cheers!

Från Överkalix rullade jag vidare ner till Luleå och kom till flygplatsen strax efter solnedgången, lite trött efter många timmar bakom ratten den senaste veckan men med nyladdade batterier av frisk luft och umgänge med goda vänner. Nu hade jag nått slutet på min roadtrip och täckt in flera fina platser i Tornedalen och Kalix älvdal – kul att ni följt med på resan!