Anna Hagvärn » Fotograf & skribent med bas i Stockholm - bröllop, porträtt, reportage och mycket mer!

Masthead header

Bella

Låt mig presentera: Bella. Den här lilla pärlan föddes i juni förra året och bilderna togs i oktober. Då började omvärlden bli allt mer spännande och det här med att kunna ligga på mage och lyfta på huvudet öppnade för helt nya möjligheter! Även om det tog lite på krafterna i längden…

annahagvarn_bella161006LR-10annahagvarn_bella161006LR-32annahagvarn_bella161006LR-5annahagvarn_bella161006LR-6annahagvarn_bella161006LR-3annahagvarn_bella161006LR-1annahagvarn_bella161006LR-2annahagvarn_bella161006LR-34annahagvarn_bella161006LR-7annahagvarn_bella161006LR-28

Alexandra och Jakob

Jag erkänner – jag ligger efter med bloggandet ordentligt. Det här stiliga paret har redan varit lyckligt gifta i i ett och ett halvt år! Men bättre sent än aldrig och här är deras dag. Som alltid en alldeles hjärtvärmande upplevelse att få vara en del i detta – all denna kärlek! Att vara bröllopsfotograf är verkligen helt fantastiskt.

alexandra o jacob tych collagealexandra o jacob tych collage2alexandra o jacob tych collage3alexandra o jacob tych collage4alexandra o jacob tych collage5

 

Mellan himmel och jord

”Kan man ha med ‘könsmaktsordning’ i en predikan?”

Tidigare i år fick jag ett spännande uppdrag; att följa en präst i hennes arbete. Tidningen Arbetsliv var uppdragsgivare och det handlade om att porträttera ett yrke i bilder. Rebecka Tudor är präst i södra Stockholm och fick stå ut med att ha mig efter sig som en skugga under några arbetsdagar. Hon visade sig inte bara vara helt okej med det, utan också vara en väldans trevlig och inspirerande person. Det är alltid en sådan energikick att träffa någon som vågar bryta mot normer och aktivt vara en förebild för unga människor.

Se reportaget ”Mellan himmel och jord” på Arbetslivs hemsida.

rebeckatych

Sista dagen: Tillbaka till storstan via ett vattenfall

Det här är ett inlägg i samarbete med Heart of Lapland.

Sista dagen i Norrbotten för den här gången och jag vaknade i ett strålande soligt Pajala med klarblå himmel. Jag beslöt att börja dagen med en tur till Vasikkavuoma, där jag aldrig har varit förut. Det är ett naturreservat, Kalvmyren på svenska, en slåttermyr med flera av de karakteristiska tornedalska ladorna bevarade. Ett levande dokument på historisk markanvändning, enligt Länsstyrelsen. Det skulle vara väldigt roligt att åka dit på våren eller sommaren igen, då vattnet runnit undan och orkidéer och typiska slåtterväxter frodas. Nu rullade jag in mellan höga snövallar och möttes av en tyst lägerplats, men de fina trästugorna och eldplatserna gjorde det enkelt att föreställa sig sommarfester, grillkvällar och picknickar där. Jag klättrade upp i utkikstornet och tittade ut över myren. Korpen ropade i trädtopparna men jag såg den inte. I övrigt var det alldeles lugnt och stilla på myren.

IMG_5391

vasikkavuoma collageNu begav jag mig söderut och tog en annan rutt än den jag körde på uppvägen. Nästa stopp på vägen var Jokkfall, det vackra vattenfallet med 9 meters fallhöjd norr om Överkalix.

jokkfall collageLängs vägen tänkte jag för mig själv att det var ovanligt lite djurspaning längs vägarna under det här besöket. Normalt sett dyker det alltid upp ett gäng renar som ser förvirrade ut kring huruvida de ska korsa vägen eller inte (tack och lov har jag aldrig varit i närkontakt med dem under bilkörning, det har alltid gått bra!) eller rentav en älg eller två i skogsbrynet. Under den här resan hade jag, till min besvikelse, inte sett några vilda djur. Några sekunder senare rörde sig något i vägrenen och en vacker, kritvit ripa stod – väl kamouflerad – invid snövallen. Jag hann bara köra en liten stund till innan en stor räv kilade över vägen just som jag saktade in när jag körde igenom en liten by. Så ibland går uppenbarligen önskningar i uppfyllelse, för lite safari blev det ändå! (Som fotograf är jag förstås ordentligt arbetsskadad kring att man måste ha bildbevis på allt som händer, men man får faktiskt göra ett undantag när man kör bil!)

I Överkalix blev det stopp för lunch. På Brännvalls konditori kändes det lite som att göra en tidsresa. Den tidstypiska inredningen från 1950-talet eller så var väl bevarad och gav stället gott om charm.

brännvalls collage

I Svartbyn söder om Överkalix finns också det nystartade mikrobryggeriet Tjers bryggeri. Frida Andersson utbildade sig till sommelier i Stockholm men beslöt att flytta hem till Norrbotten igen. När hon startade bryggeriet med öl på källvatten och lokala råvaror fanns namnet nära till hands. Hennes pappas familjegård heter Tjers och ett bättre ölnamn finns väl knappast att hitta. Cheers!

annahagvarn_torneroadtripLR-4

Från Överkalix rullade jag vidare ner till Luleå och kom till flygplatsen strax efter solnedgången, lite trött efter många timmar bakom ratten den senaste veckan men med nyladdade batterier av frisk luft och umgänge med goda vänner. Nu hade jag nått slutet på min roadtrip och täckt in flera fina platser i Tornedalen och Kalix älvdal – kul att ni följt med på resan!

Skärmavbild 2016-03-20 kl. 18.37.42

Tredje dagen: Pajala

Det här är ett inlägg i samarbete med Heart of Lapland.

I Pajala var det dags för både lite jobb och lite vila. För mig är det verkligen avkoppling att komma till Pajala. Trots att vännerna där nu är heltidsarbetande småbarnsföräldrar med full rulle på schemat varje dag lyckas de hitta små stunder att umgås och får en alltid att känna sig välkommen. I övrigt är det skönt att bara vara. Ta en hundpromenad eller en tur på sparken och veta att storstadspulsen är långt borta.

Men först tittade jag in hos Jesper Spåra i Vildmarksmekka-butiken. Det är en frilufts-, jakt- och fiskebutik i centrala Pajala som mina vänner startade upp för några år sedan och som Jesper nyligen tagit över. Han tog steget och lämnade Uppsala, jobb och allt och kom upp till Norrbotten för att utbilda sig till fiskeguide och hitta ett jobb där han förhoppningsvis skulle få vara utomhus lite mer. När butiken blev till salu var det inte mycket att tveka på. I verksamheten ingår också fiskecampen Camp Onka vid Lainio-älven, där Jesper lär hålla till en del i sommar med flugfiskespöt.

annahagvarn_torneroadtripLR-1

Sedan gick turen till byn Teurajärvi för ett besök hos Andreas Holland och Anette Jönsson på Arctic Circle Adventure – och deras 45 hundar! Redan färden dit blev spännande. ”Ring mig när du kommer till Teurajärvi” sa Anette. Sagt och gjort, när jag rullade in i byn plockade jag upp mobilen. ”Sväng in på Hällforsvägen. Det är en lite mindre väg och du får ta det lugnt för det är lite halkigt, med svallis på sina ställen.” Jag tittade ner på vägbanan framför motorhuven. Det såg ut som en hockeyrink. Svallis innebär att vatten och is runnit sidledes och gett lutning åt vägbanan, vilket förstås försvårar ytterligare att behålla greppet. I låg hastighet rullade jag på den lilla skogsvägen medan husen blev allt färre längs sidorna och hoppades att jag inte skulle glida av och hamna i en snödriva. ”Vid sista röda huset svänger du och då kommer du till en vägbank som går över sjön så att du kommer ut till oss på ön. Se bara till att ha käpparna på din högra sida.” Jag bara gapade. Ö? Sjö? Vägbank? Men snart såg jag deras röda fina gård på den lilla ön kanske 100 meter ut i sjön. Anette, med rötter i Teurajärvi, och Andreas, ursprungligen från Tyskland, mötte mig på gårdsplanen och vi tog en tur bland hundarna innan vi slog oss ner i köket och de fick berätta om sin verksamhet. Det var hundarna som förde dem samman en gång i tiden och intresset för hundspannstävlingar och jakt gick så småningom från hobby till arbete. Eller ja, livsstil är nog rätta ordet.

arctic cirle adv collage

Sedan fick jag och bilen en välbehövlig paus i Pajala. Hundpromenader, en tur till kaféet i byn, lite plugg medan det var lugnt i huset, lek med barnen, renskavsgryta till middag. Och som en bonusavslutning – norrsken vid läggdags. Jag hann bara dra på täckbyxorna över pyjamasbrallorna, hugga tag i stativet och ge mig ut på gatan innan det började falna och försvinna, men några sekunder av den magiska gröna dansen fick jag se.

pajala collage

Det är alltid vemodigt att säga hejdå till vännerna häruppe men den här gången kändes det lyxigt att kunna säga ”Vi ses snart igen!” – för i april blir det bröllop minsann!

annahagvarn_torneroadtripLR-10

Andra dagen: Från skärgården norrut längs Torne älv

Detta är ett inlägg i samarbete med Heart of Lapland.

Efter frukost på Lilla grand hotell i Kalix var det dags för ett besök på Camp Frevisören utanför Båtskärsnäs. Om somrarna är det fullt av liv och massor med norrmän som kommer och campar här vid havskanten. Men även vintertid finns det mycket att göra i det vackra, vita vinterlandskapet. En vedeldad panna kaffe i vårsolen kan vara bland det bästa som finns.

collage frevis

Så lämnade jag Kalix älvdal och kom in i det faktiska Tornedalen. Via Haparanda körde jag norrut, förbi Kukkolaforsen. Flera kilometer av brusande fors som nu delvis var täckt i snö och is.

image1

Sedan gjorde jag ett stopp på Hulkoffgården. Vem hade kunnat tro att det fanns en butik med Armani-kläder i en liten by längs Torne älv? Det gör det. Och en väldigt mysig restaurang, med White guide-rekommendation dessutom.

collage hulkoff

Sedan fortsatte färden norrut längs älven. När jag närmade mig Hedenäset var jag tvungen att stanna. Panoraman över älven var så vacker att jag hade svårt att hålla blicken på vägen. Det är i sådana stunder jag känner att jag skulle behöva ta mig en rejäl funderare kring varför jag bor i Stockholm. Då är längtan ut i landet och naturen stor.

annahagvarn_torneroadtripLR-1annahagvarn_torneroadtripLR-2När jag passerade genom Övertorneå körde jag förbi folkhögskolan, ”där allting började” en gång i tiden. Solen hade just gått ner och jag svängde ner till älven. Med kameran i näven traskade jag ut på skoterspåret, men plötsligt sjönk jag ner ända till knäna i snön. Det var lite svalt om benen, men där blev jag stående en stund och bara tog in den milda, lila himlen över Finland på andra sidan älven.

annahagvarn_torneroadtripLR-3Så var det dags för sista sträckan och det nordligaste målet på resan; Pajala. Men strax norr om Övertorneå, i Juoksengi, var jag förstås tvungen att pausa och ta en polcirkel-selfie – det hör ju till!

IMG_5218

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här är min körsträcka hittills.

Skärmavbild 2016-03-16 kl. 20.34.35

Första dagen: Över tre älvar norrut

Detta är ett inlägg i samarbete med Heart of Lapland.

Första dagen på roadtripen är avklarad och jag har nått dagens mål; Kalix. Men det hann hända mycket trevligt längs vägen!

Första stoppet var i Töre, en liten ort som för mig tidigare mest var känd som byn där man svänger av från E4:an och på E10:an. Jag var ju tvungen att stanna för lunch på Roady – Sveriges första KRAV-certifierade vägkrog. (Här kan du läsa mer om vad KRAV-märkning innebär om du vill.) Tumme upp för ambitionerna och miljötänket! Jag sneglade lite på renskaven på a la carte-menyn men tänkte att det kanske kommer fler chanser till det denna veckan, och valde dagens lunch – svensk kyckling med KRAV-märkt pasta och krämig sås med dijon-senap. Det var smarrigt – men en portion som nog hade kunnat mätta tre hungriga lastbilschaufförer.

I Töre kan du också runda Bottenvikens nordligaste punkt. Och inte nog med det, du får ett diplom från kommunen som bevis. Om jag var du skulle jag passa på innan isarna smälter i vår, annars får det nog bli med båt!

Utanför Töre finns en mysig liten by som heter Pålänge och i utkanten av den ligger Land & Strand som drivs av Gita och Janne Stenman. Sedan sent 1990-tal har de drivit denna anläggning med stugor, restaurang, pub och bastu med badtunna – och flera aktiviteter att välja på i omgivningen – alltihop med hållbarhetsperspektiv och miljötänk. De är just den typen av engagerade, genuina människor som krävs för att driva något liknande och deras passion för verksamheten smittar av sig och förstärker bara upplevelsen. Unikt i deras verksamhet är också möjligheten att följa med Janne ut på löjromsfiske och få en inblick i det enormt krävande hantverket som sätter priset på denna delikatess.

land och strand collageFärden fortsatte till Kalix, där jag checkade in på Lilla Grand Hotell och mötte upp med Åsa och Emelie från Heart of Lapland. Vi begav oss sedan till Hotell Valhall där jag snabbt återigen blev påmind om Kalix’ största stolthet – löjromen.

annahagvarn_torneroadtripLR-6

valhall collageSå blev det kväll i Kalix. Där solen gick ner över älven (den tredje jag körde över idag om jag räknat rätt, Luleälven, Råneälven och Kalixälven) och den stora frågan kvarstår. Är det en löjromskula eller en bandyboll?

annahagvarn_torneroadtripLR-1annahagvarn_torneroadtripLR-3annahagvarn_torneroadtripLR-5annahagvarn_torneroadtripLR-4

 

 

 

E n g l i s h