Så fick vi lite riktig vinter till sist! Och solsken dessutom. Ni vet hur frustrerande det kan vara att promenera med någon som också har sin hund med sig, när den ska stanna och nosa var tionde meter? (Jag älskar hundar, men när man är den som går bredvid någon som låter sin hund nosa på precis allt så är det lite frustrerande att inte komma någonvart.) Precis så är det att promenera med mig om jag har kameran med mig. Därför är jag helst ensam när jag rastar kameran. Kan stanna var tionde meter och fotografera om jag vill. Kan gå baklänges för att kunna se var solen bryter igenom grenverket om jag vill. Jag var ute i två timmar igår, men avverkade inte många kilometer. Gick mest runt i cirklar på en kulle, med näsan i efterlängtat solljus och drog in frisk luft och njöt av knarrandet under kängorna. En koltrast tittade förbi en stund, helt obrydd om att jag stod på andra sidan nyponbusken. Men hunden, ser ni den? Den är också med på ett hörn.
Stockholm, 2015.
Läckra bilder Anna!
Mycket vackra ljusreflexer och gyllengult ljus – det syns att du njöt!
Riktigt bra fångad koltrast också, snyggt att du lyckades få med när den tog sig ett nypon.
Tack snälla! :) Ja jag njöt verkligen! Det fanns bilder överallt. Koltrasten blev en trevlig bonus också. :) Sköt om dig!